Ida Anna Eriksson

Jag vet att det är mycket "Jag älska David" över denna blogg.
Men jag är så kär i denna människa så det gör ont i mig. Då menar jag ONT.
Rädslan över att en dag kanske förlora honom gör mig tokig. Han säger att han aldrig kommer lämna mig. Men sånt har man ju hört förr. Men jag litar på David.  Han säger det på ett sätt som ingen annan.
Hur ska man lära sig att bara vara glad för att man har det bästa som finns på denna jord och inte tänka på vad som händer om han skulle lämna mig? Jag vet det är något fel djupt inom mig. Jag vet det. Jag jobbar på det.

Just nu önskar jag att David ligger där inne i sängen så jag snart får hoppa ner och snosa på honom.
Snosa på mannen jag en dag ska gifta mig med. För jag ska gifta mig med honom. Vi har gett varandra ringar som säger det.  Han är mannen i mitt liv. Som bara dök upp där och tog mig med storm.


Nu vill jag ha den där specielle pussen som han ger mig ibland så det pirrar i hela magen (han vet exakt hur han ska göra för att det ska pirra).

David, från hela mitt hjärta säger jag godnatt sov gott och du.. JAG ÄLSKAR DIG!